Paper Globe

Det genomsnittliga avståndet mellan jordens bana runt solen och solen är cirka 150 miljoner kilometer (93 miljoner miles), och det gör en revolution varje 365,2564 genomsnittlig soldag, som kallas ett sideriskt år. År 1990 fångade Voyager 1 en bild av jorden (mörkblå prickar) från 6,4 miljarder kilometer. Revolutionen gör att solen har en uppenbar rörelse på cirka 1 ° österut i förhållande till stjärnan varje dag, och rörelsen var 12: e timme motsvarar solens eller månens skenbara diameter. På grund av denna typ av rörelse tar jorden i genomsnitt 24 timmar, vilket är en soldag, för att fullborda en full rotation runt sin axel och låta solen passera igenom mitten av himlen igen. Medelhastigheten för jordens revolution är cirka 29,8 km / s (107000 km / h), och den kan färdas 12 742 km (7 918 mi) inom 7 minuter, vilket motsvarar jordens diameter; den kan resa cirka 384 000 kilometer på cirka 3,5 timmar. Avståndet mellan jorden och månen. [2] I modern tid, den tid då jordens perihelium och aphelion visas den 3 januari respektive 4 juli. På grund av effekterna av förändringar i precession och orbitala parametrar kommer dessa två datum att förändras över tiden. Denna förändring har en cyklisk funktion, som är Milankovitch-hypotesen. Förändringen i avståndet mellan jorden och solen orsakar att solenergin som jorden får från aphelion till perihelion ökar med 6,9%. Eftersom den södra halvklotet alltid vetter mot solen vid samma tid varje år när det är nära periheliet, får den södra halvklotet något mer solenergi än norra halvklotet under ett år. Emellertid är detta inflytande mycket mindre än påverkan av rotationsaxelns lutning på den totala energiförändringen. Det mesta av den mottagna energin absorberas av havsvattnet, som står för en hög andel av den södra halvklotets yta.